Marie...

På långfredagen arbetade jag och delar av laget på Kent-konserten som var på Conventum Arena i Örebro. Förväntningarna var inte så höga då vi fick för oss att vi inte skulle kunna se något av konserten då våra arbetstider var mellan 17.20 och 22.30, det innebar att Kents spelning var där mellan.

Det började med att vi tog en uppiggande pizza på Pizza Planet i staden, då de stängde tidigt fick vi snällt gå.

(Ska klargöra vilka vi är: Jag, Muwlin, Bina, Anna, Kiwi och Henke. Henke ja, visst är det ett kvinnligt namn? Han och hans vän David brukar vara med på våra träningar, vet inte riktigt varför, men de gör inget för de är två goa pojkar som faktiskt höjer intentsiteten på träningarna.)

Vi gick då ner mot Conventum Arena, denna nybyggda, mycket strategiskt plaserade, mässhall. Utan för satt det ja säkert 70 fjortisar och väntade spänt på att de skulle bli insläppta, vilket skulle dröja ytterligare 1.5h. Filtar, picknickar, coca cola, Kent-prylar och bara allmänt puckade fjortisar i en enda röra. Kändes på något vis lite som en seger när vi bara gick förbi dem och rakt mot vakternas utrymme, gav vårt hemliga lösenord: "Vi kommer från Rynninge IK och ska jobba här ikväll". Vips var vi insläppta och utanför satt de stackars idioterna kvar.

Vi fick lite rekvisita till vårt kommande arbete. Ett nykelband med en papperslapp i klämman med den mycket respektingivande texkten: VAKT.

Arbetsuppgiften lät till en början ganska jobbig på något vis. Håll koll på att kön är lugn, ta ifrån dem alkohol och prata med dem om vad som är tillåtet och inte. Med tanke på vilka som satt utanför vid det tillfället kändes det som om att det skulle bli en del att göra.

Jag och Malin blev ett team då vi; är äldst och kanske inte känner så många som de andra gör. Vilket resulterade i att vi fick stå på det som förväntades bli det stökiga stället. Yippi.

Det blev aldrig något stök, för samtidigt som kön växte blev det allt lugnare i kön, kan bero på att åldern på personerna ökade från ett snitt på 14 till någonstans upp mot en 25-30. Så vi hade inte mycket att göra. Vi stod mest och skratt och flamsa åt, ja vad? Allt och inget. Mest åt gubben som gick och sålde öronproppar för 10 kr och han som gick hack i häl och sålde dem för 20 kr.

Helt plötsligt fick vi nya arbetsuppgifter. Vi fick gå in! Skönt var det dessutom, och varm om fötterna blev jag.

Vå nya uppgift var att hålla reda på det vänstra området vid scenen. Vilket jag kan säga var väldigt lugnt. Det mest spännande som hände där var att en kille räckte oss en gardelerobsbricka som någon tappat. Men helt klart en bra arbetsuppgift för att kunna se så mycket av konserten som möjligt. Och bra såg vi dessutom, fastän vi inte hade köat i 10h, stått ute utan jacka och sen sprungit in som de enda i lokalen för att få platserna längst fram vid scen.

Förbandet gick på. Familjen. Hum ja han sjöng på skånska, det var väl det vi kom fram till och att han såg ut att få ett epilepsianfall, då han dansade någon dans som var mindre sofistikerad än Petras tjernobyl-barnen.

Kent kommer äntligen på till ett ganska mäktigt skrik från publiken och en enorm soluppgång (eller vad det var) på en skärm bakom scen. De var lika bra som förr. En del låtar kände jag visserligen inte igen, för att det var ett tag sen jag diggade dem. Men de körde ju givetvis en del gamla klassiker med som till exempel Socker.

När konserten närmade sitt slut, blev vi tillsagda att ställa oss i Garderoben. Jag kom dit sent för att jag in i det sista skulle se så att inga obehöriga gick in bakom scen, det är jag ganska glad över. Garderoben var en enda stor röra. Jackor som inte hittades, hängde på fel plats eller blivit nervräkta på golvet. Arga gäster som tyckte att det var skit att de var på det viset. Visst jag förstår dem, men vi (Rik) har inte haft med garderoben att göra så skyll på någon annan. Många i laget fick ta skit som de inte skulle ha haft. Stackarna.

Dessutom fick vi arbeta längre än vad som var sagt. Men som tack fick vi äta kalla hamburgare på golvet tillsammans. Gud så generöst!