Marie...

Återigen har det skett, igår efter träningen var jag på gott humör, lagom trött och sugen på att dra en film eller tv-kväll i goda vänners lag. Gick ner till Peter, varför vet jag egentligen inte, mest för att se vad han hade för sig och säga hej. Någonstans hade jag känslan av att han skulle sitta och dricka. Och visst fan hade jag rätt. På soffbordet stod två öl och den tredje höll han på med. Kände hur min energi rann ur mig och hur jag insåg att jag inte skulle orka med att vara hemma. Det slutade med att jag stängde av ljud och vibrator på telefonen och gick hem till M. Jag önskar dock att jag hade stängt av telefonen helt...

Anledningen till att jag inte orkar vara här när han dricker är enkel, de dagar Peter dricker så förr eller senare ringer han eller kommer upp för att prata, spela musik, hålla på med sina jävla gissningslekar eller fråga om jag inte ska hänga med ut. De är i sig inte så farligt. Men att sitta och titta på när en jävla alkoholist roar sig och tror att jag har roligt, det är inte roligt! Och efter ett tag tappar jag tålamodet och säger till. Vilket startar någon slags försvarsmekanism hos honom, och det är den som är jobbig. Då får man höra både det ena och det andra. Jag har genom året varit med om det här så sjukt många gånger att jag kan det utan och innan. Jag kan varenda litet tecken på att han ska dricka. På hur han loggar in och ut på msn, hur han är klädd, hur han pratar, vad han säger. Finns mängder med tecken.
Jag pallar helt enkelt inte längre bli sårad varje gång han dricker och hotar med att säga upp kontakten, ber mig och mina vänner dra åt helvete, drar upp och säger saker om mig som jag sagt till honom i förtroende. Jag är så jävla trött på att han ska behandla mig som mindre värd. Att han ska kunna bestämma över mig. Jag pallar inte!
Jag har tagit steg åt sidan, träffar nya vänner. Men då är det fel. Då jag tar ett steg åt sidan, fortsätter med mitt liv och inte finns där för honom dygnet runt, speciellt när han dricker, kommer hoten om att säga upp kontakten, osv. Jag är trött på det! Jag är trött på att bry mig, jag tar åt mig även om jag vet att det bara är ord han säger på fyllan.

Men tyvärr det spelar inte längre någon roll. Jag bryter här. Jag har bestämt mig, jag kommer inte komma tillbaka, inte som vän inte som något. Du har sumpat mig.

Jag kan tåla att du gjort mig illa, men när du ber mina vänner (som inte har ett skit med dig och mig att göra) dra åt helvete. Det tar jag inte, jag står upp för de som bryr sig. Du får skylla dig själv. Du finns inte längre för mig. Jag är värd bättre! Jag bryr mig om mina vänner, tyvärr kommer du inte längre vara en av dem.