Marie...

Idag på morgonen låg jag i sängen och tittade på MTVs program Top ten at ten. Kategorin för dagen var djur, och som den djurälskare jag är så kunde jag bara inte låta bli att titta.
Det började lite fint med Fatboy Slims The Joker och alla underbart söta katter som är i den, jag slumrade till titt som tätt, men när plats nummer 4 spelades upp satte jag mig upp dirket och tittade med stora ögon på tvn. Videon som nu spelades var Motorhomes låt Into the night!!!
Huvudet fyldes dirket med gamla minnen och jag insåg att jag inte lyssnat på låten sedan milennuimskiftet (kunde inte låta bli, men årskiftet 99-00 är ju självklart vad jag menar), än mindre sett videon. Det tog inte lång tid innan tårarna forsade ner för mina kinder, för många glömda minnen intog på en gång min redan sårade och sköra hjärna.
1999 var året då min kära hund Sassie blev påkörd och dog. Låten kom lämpligt nog samtidigt och samma kväll som hon avlidit såg jag den här videon för första gången. Saknaden var sjuk, inga tassar som trippade mot golvet, inget slickande på kinden, minns än idag den fruktansvärda saknaden, med rätt verktyg är det lätt att ta fram gamla känslor. Motorhomes låt Into the night var min tröst, den jag grät till om nätterna, den som fick mig att bearbeta och att sakna.
Och tydligen har den samma effekt idag...

http://www.youtube.com/watch?v=TZwJRU2Q_kI
(vet inte hur man lägger in videoklipp så en länk får duga)