Marie...

Jag vill bara försvinna.
Komma långt långt bort.
Vill bränna vissa broar, men jag vet inte om det är möjligt. Eller jag kanske inte vill bränna broarna, jag håller gärna fast. Kämpar.
Det jag inser dock är att jag inte mår bra av att hålla kvar. Jag borde klippa banden. Gå en annan väg. Men hur lätt är det när det är nästan allt jag har?
Jag vill bara komma bort.
Eller egentligen vill jag att han ska börja bry sig.
Jag är trött på att må dåligt på grund av saker jag inte rår över. Jävligt trött!
Trött på att inte komma riktigt inpå, inte kunna göra mig förstådd.
Att prata med en vägg i många lägen. En gång i veckan duger jag.
Dagar som denna, i denna tid, då JAG BEHÖVER HONOM, då finns han inte där för mig.
Men när det gäller att ställa upp för honom en dag i veckan, spelar verken tid eller andra
sysslor roll, då ska man ha tid. Då kan väl han vara så jävla snäll att ge mig det samma?
Men inte. Jag undrar vad som krävs för att få lite uppmärksamhet av honom!?
Eller än mer vad jag själv ska göra med mig själv för att sluta bry mig om honom.

Tveksamheten om att bränna broarna eller stanna kvar och kämpa.

Jag känner mig ensam.