Marie...

Jag förstår inte.

Det är andra gången den här veckan.

Som innehåller alkohol.

Alltid när det inte finns något att göra förekommer det.

Jag trodde att igår var en lugn kväll.

Trots alkoholen.

Men det tror jag alltid.

Lika ofta har jag fel.

Jag trodde att det inte skulle röra mig.

Glad över att telefonen varit tyst.

Somnade jag.

Blev väckt kort därpå.

Dörren öppnades.

Evigt fylletjatter.

6h kvar till uppstigning.

Mer tjatter.

5h kvar till uppstigning.

Irritationen växte.

Tillsist gick han med orden.

"Kom inte ner till mig imorgon"

Sällan har jag känt det förut, men nu känner jag det, jag bryr mig inte längre. DU är inte längre mitt allt. Jag klarar mig bättre utan DIG. Utan DINA idiotiska sätt att såra mig gång på gång. Oftast är DU inte ens medveten om hur ont DU kan göra mig, och om DU mot förmodan en gång skulle vara det är det glömt nästa dag eftersom DU vid tillfället var berusad. Jag mår bättre utan att hela tiden känna en oro över i princip allt som DU har med mig att göra. Jag mår bättre utan att DU alltid är med mig i mina tankar.

Jag är trött på att alltid bry mig om andra i första hand. Jag tar inte långa kliv för att visa att du gör fel, att DU sårar mig men de kliv jag tar, de tar jag i omgångar, för att orka med och komma på rätt spår, kanske att ingen ser dem men vad spelar det för roll när jag känner dem. Det gör mig starkare. Snart är jag inte lägre fäst vid DIG!