Marie...

Ibland behövs det tydligare slut än annars.
Jag undrar när jag inser att det jag haft har satt sin slutgiltliga punkt.
Den är utalad men inte insedd. En dag kommer den kanske slå till
eller bara trilla ner och göra sig förstådd. Tills dess får jag leva såhär.
Med stundom rödgråtna ögon på grund av att små ord på minner mig
om händelser som varit för stora för att bearbeta.
Han bryr sig. Jag bryr mig. En kärlek som alltid kommer finnas. Men
aldrig, ALDRIG, kommer att fungera. Det är bara att inse. Komma över.
Gå vidare.

Jag ska ägna natten åt Lars Winnerbäck tills dess att jag somnar.

Jag orkar inte leva såhär länge till, det är dags att släppa taget.
Dags att inse. Gå vidare. Men inte glömma. Aldrig glömma!